Du finns

Jag skriver mycket poesi, det är på något vis magiskt. Att bara få skriva ned vad man känner i precis samma ögonblick. Att få uttrycka sig med ord. Här är en dikt som handlar om ensamhet och när det känns som om ingen ser en;

barfota

  

sitter barfota i ett träd där ingen kan se mig

om jag hoppar kan mig ingen ta emot

hör mig någon där jag skriker i mitt himmelrike

snart stjäl natten solens sista strålar

kvar blir endast mörker och tysta tårar

© Pauline Brunosson

till min vän, jag tar emot dig om du faller